thefruitpicker

Efter 6 veckors slit och släp är jag nu tillbaka i det trygga Brisbane. Jul har firats med Sofie och hela hostlet. Att komma tillbaka hit var som att gå på den röda mattan av sociala evenemang, folk jag inte träffat kommer fram och hälsar som jag vore deras egen bror. Varför detta fina välkomnande? Självklart hade Sofie lärt känna alla människor på detta hostel på 6 veckor och dessutom sett till att prata ordentligt om mig, så nu har jag haft ett stadigt tryck på mig de senaste dagarna om att dela med mig om mina erfarenheter och detta ska självklart ske under sällskapet av en öl i handen. Livet leker, folk jag inte sett på 6 veckor är fortfarande kvar och det har varit rikigt kul att se dem. Jag har nu varit ledig i 5 dagar, jag tror jag kommer klara ett par dagar till men sen måste jag leta upp något extrajobb så jag inte blir tokig. Först ska dock nyår firas och detta med buller och bång! Två veckor beräknar jag att vara här, sedan reser jag vidare mot Byron Bay och möter upp thelemann för lite surfande. Det var min plan att lägga ner denna blogg efter farmen, vilket jag nog kommer göra. Men vem vet, kanske  smygs det in ett litet inlägg då och då ;) God Jul och Gott nytt år!

Jag och Jeff har gallrat ett helt fält med mandarinträd nu, eller rättare sagt nästan ett helt. Vi har en halv rad kvar och jag och mitt pekfinger är väldigt glad över detta. Vanligtsvis sitter jag och Jeff ganska tysta vid våra pauser, lite småprat då och då. Idag sade han att han började bli lite trött på gallringen, det kan jag förstå, för det började nämligen jag bli. Jag frågde hur länge han gallrat och det visade dig att han hållt på i 3 månader nu, och jag som tyckte att mina 3 veckor började bli jobbiga. Jag har insett att vattnet här är inte det bästa, det smakar som det luktar, ruttet. När jag kom hit visade Natasha mig den kran som dricksvattnet kom från, jag funderar starkt på om det är precis samma vatten som rinner i ån brevid mig. Jag är glad att jag tog en spruta mot turistdiarre innan jag kom hit.

Första december och ingen kyla! Det känns väldigt konstigt att man i vanliga fall skulle gå omkring i vinterjacka och långbyxor i detta nu, helt omöjligt. Jag har precis avslutat ett litet träningspass och känner att jag har faktiskt ont överallt, men inte pga träningspasset utan rivsår på armar, ben, händer osv. Myggbett som inte kliar utan skaver då de elaka myggen lyckats sticka mig UNDER foten. Idag fick vi plocka upp grenar från marken och lasta på dem på en traktor de två första timmarna, självklart trycks en av taggarna in mitt i armen, precis där man i vanliga fall tar sprutor. Det var smärta på hög nivå och jag måste ha träffat en nerv eller en muskel för tio timmar senare har jag fortfarande ont. Men jag måste ändå säga att livet leker, jag sitter nu utanför min husvagn i månskenet, lyssnandes på Leonard Cohen och kan knappt vänta tills imorgon då nya utmaningar väntar.

Det blev bara 5,5 timmars arbete idag. Söndagar är utformad så vi kan välja om vi vill jobba eller ej, jag gjorde en variant och körde halva dagen. När jag kom hem tittade jag på filmen Bruno, den är seriöst den sjukaste film jag sett. På kvällen när jag lagade mat fick jag på överaskningar, den första var att en lampskärm gjord av glas ramlade och gick sönder ner i min nylagade mat, jippi. Den andra överaskningen var när precis när jag skulle salta maten, då upptäckte jag att en groda på något konstigt sätt tagit sig in och satt sig på mitt saltkar. Sjukt ball groda förövrigt, den kunde klättra på mitt kylskåp. Jag döpte den till bruno innan jag släppte ut den i det vilda igen.

Fjärde dagen med ”cherry pickers” och jag har börjat få allvarliga men av att klippa grenar. Nu pratar jag inte om lite fjuttiga rivsår utan att mitt pekfinger gör ont och när man böjer det så går det inte lika smidigt som vanligt, det vill inte längre än halva vägen, men om jag ger det lite extra kraft klickar fingret till och gör en liten twist och böjer sig ner helt. Intressenklubben antecknar..... SÅ! Det var alltså med en stor glädje som min sekatör gick sönder idag, istället fick jag kratta ihop allt vi klippt hittils till mitten av gången så en traktor kan komma förbi och krossa alla grenar till smulor med en specialmaskin de har här. När man jobbar som jag gör, ensam i en korg uppe i luften kan det bli lite monotomt (ett ord jag börjat använda efter ha umgåtts för mycket med emma), så därför har jag lyssnat på Dan Brown's The Lost Symbol den senaste veckan, suverän bok om jag får lov att säga det. Imorgon blir det en långpromenad till staden för att införskaffa förnödenheter och kontakta omvärlden.

Idag var första dagen sedan jag kom hit som jag fått uppleva att jobba i regn, något jag gärna skippar i fortsättningen. Det var bara väldigt blött och svårare att komma åt grenarna då allt började hänga neråt, dock så gillade jag ”kylan” som kom med den. Dagarna går fort här på farmen, jag jobbar, kommer hem, sover 1,5 timme, kollar på en film, skriver dagbok, sova. Det känns nästan lite för enformigt, ska man kan införa något nytt? Tumbrottning med mig själv? Att socialisera med människor i sin egen ålder skulle var ett privilegium utan dess like, å andra sidan var det väl lite därför jag åkte från Brisbane för att slippa den otroliga sociala pressen som ibland kunde gå en på nerverna, aldrig kunna vara ifred och om man inte ville dricka måndag till söndag kände man sig nästan tråkig. Sedan är det ett annat stort plus med att vara här, jag spenderar inga pengar! Varenda dollar som den utblottade backpackern kan spara är en viktigt del i nästa resemål... Dock funderar jag på om ett par dollar skulle vara väl spenderade i en bar om man fick prata med någon så man inte blir socialt invalid.

Vi med att plantera resterande plantor, sedan kastade vi upp grenar på en lastbil, det var grenarna som jag klippte av första dagen jag jobbade. Sedan började vi jobba med cherrypicker, dvs liften som tog en upp några meter ovanför markytan. Med den kommer vi jobba resten av veckan. När jag kom hem kollade jag på transformers,den är sööööööft! :D